Under mina år inom idrottsrörelsen har jag ofta slagits av den enorma, och ofta outnyttjade, potentialen som finns i samarbetet mellan våra idrottsföreningar och de lokala skolorna. Jag har varit med och burit flyttkartonger vid renoveringar, kokat kaffe på cuper och deltagit i otaliga styrelsemöten. Men det är just i mötet mellan klubb och skola jag ser en fantastisk möjlighet. Det handlar inte bara om att få tillgång till en hall på tisdagskvällar, utan om att bygga något större – en relation som gynnar klubben, skolan, barnen och hela lokalsamhället. Jag har sett det fungera, och jag vet att det kan göra underverk för en förening som vill utvecklas och göra verklig skillnad.
Varför samarbeta? Fördelar och möjligheter
Ett väl fungerande samarbete mellan idrottsklubb och skola ger ringar på vattnet som sträcker sig långt bortom det rent sportsliga. Jag har sett klubbar som genom ett aktivt skolengagemang plötsligt fått ett uppsving i medlemsantalet bland de yngre, helt enkelt för att de blivit synliga och tillgängliga på ett nytt sätt. Men vinsterna är fler än så, och de fördelar sig på flera plan.
Vinsterna för klubben
För idrottsklubben kan ett aktivt samarbete med skolor innebära en rad konkreta fördelar. Det leder ofta till ökat deltagande då man når ut till en stor grupp potentiella nya medlemmar. Det kan också underlätta rekrytering av volontärer – tänk engagerade lärare, föräldrar eller äldre elever som vill hjälpa till. Klubben får en högre profil och ökad synlighet i lokalsamhället, vilket stärker varumärket. Dessutom fungerar samarbetet som en bro till ett bredare samhällsengagemang, och kan i bästa fall leda till resursdelning, där man kanske kan dela på anläggningar eller utrustning.
Vinsterna för skolan
Skolan har också mycket att vinna på ett nära samarbete med lokala idrottsklubbar. Det mest uppenbara är att det kan leda till aktivare och hälsosammare elever, vilket är extra viktigt med tanke på att stillasittandet ökar bland unga. Som International Sport and Culture Association (ISCA) påpekat rör sig en alarmerande majoritet av europeiska ungdomar för lite, och skolan är en central arena för att vända den trenden. Samarbetet stärker också skolans koppling till lokalsamhället och dess roll som en viktig samhällsaktör. Skolan får tillgång till klubbens expertis inom specifika idrotter, vilket kan berika idrottsundervisningen. Ibland kan det även öppna dörrar för nya finansieringsmöjligheter eller bidrag kopplade till hälsofrämjande projekt.
Vinsterna för barn och ungdomar
De största vinnarna är förstås barnen och ungdomarna själva. Samarbetet ger dem bättre tillgång till idrott och ett bredare utbud av aktiviteter att prova på, direkt i eller i anslutning till den välbekanta skolmiljön. Det ökar chanserna att upptäcka rörelseglädje och hitta en idrott som passar just dem. För de som redan är intresserade skapas en plattform för talangutveckling och en tydlig väg vidare in i föreningslivet. Denna typ av ’Skola-Klubb-länkar’, som de kallas i England, skapar en trygg övergång mellan skola och klubb och bidrar till en helhetssyn på idrottandet, där erfarenheterna från skolidrotten och klubbverksamheten kompletterar varandra. Det handlar om att ge fler unga en meningsfull fritidssysselsättning.
Så skapar ni ett framgångsrikt samarbete från idé till handling
Att komma igång med ett samarbete behöver inte vara så komplicerat som det kanske låter. Min erfarenhet säger att det viktigaste är att börja i rätt ände och att ta det stegvis.
Ta de första stegen och hitta konkreta exempel
Börja med att fundera internt i klubben: Vilka skolor finns i vårt närområde? Vad vill vi uppnå med ett samarbete – fler medlemmar, bättre träningsmöjligheter, bidra till samhället? Vad kan vi realistiskt erbjuda skolan i form av tid, ledare och kunskap? När ni har en grundidé, ta reda på vem som är rätt kontaktperson på skolan. Ofta är det rektorn, men det kan också vara en biträdande rektor eller en specifik idrottsansvarig lärare. Sport Ireland ger handfasta råd om hur man kan gå tillväga, från att definiera mål och samla information om skolans behov till att formulera ett tydligt erbjudande och ta den första kontakten.
Vad kan man då göra konkret tillsammans? Möjligheterna är nästan oändliga! Här är några exempel jag sett fungera bra: Klubben kan erbjuda prova-på-pass under skolans idrottslektioner, där en specialiserad klubbtränare kompletterar idrottsläraren och introducerar er idrott. Man kan starta en eftermiddagsklubb eller fritidsaktivitet i er idrott, antingen på skolans område eller i klubbens egna lokaler. Att hjälpa till att arrangera skolidrottsdagar, temadagar eller turneringar är ofta mycket uppskattat. Ett enkelt men effektivt sätt är att öka klubbens synlighet i skolan genom affischer, information i skolans veckobrev eller genom att närvara vid föräldramöten eller öppet hus. Vissa klubbar, likt de inom brittiska School Sports Partnerships, samarbetar kring ledarskapsutbildningar för äldre elever, vilket kan vara ett fantastiskt sätt att fostra framtidens ledare. Fundera på att bjuda in skolklasser till öppna träningar eller en klubbdag på er anläggning för att visa upp verksamheten. Inspiration kan hämtas från skolor som Carbury National School på Irland, som aktivt bjuder in lokala klubbar och till och med genomför enkäter för att förstå vilka idrotter eleverna är engagerade i.
Bygg förtroende och formalisera samarbetet
För att samarbetet ska bli hållbart krävs förtroende och tydlighet. Se till att de ledare eller tränare som representerar klubben i skolan är väl förberedda, har relevant kompetens (både idrottsligt och pedagogiskt) och förstår skolans värdegrund och regler. I Singapore ställer deras framgångsrika ’Sports Education Programme’ tydliga krav på tränarna, inklusive formell registrering, utbildning i värdegrundsfrågor och första hjälpen – en nivå vi kan inspireras av. Det är också helt avgörande att rollfördelningen är glasklar. Vid aktiviteter under skoltid har skolans personal alltid det yttersta ansvaret för eleverna, även om er tränare leder aktiviteten. Klubbledaren fungerar som ett stöd och en resurs för läraren. För att undvika missförstånd och skapa trygghet för båda parter rekommenderar jag starkt att man upprättar ett enkelt skriftligt samarbetsavtal. Detta behöver inte vara juridiskt komplicerat, men bör tydliggöra saker som: Mål med samarbetet, vilka aktiviteter som ska genomföras, ansvarsfördelning (vem gör vad, inklusive läraransvar vid olika aktiviteter och vem som ansvarar för säkerheten), tidsramar, eventuell resursdelning (lokaler, material), och hur ni hanterar praktiska frågor som kommunikation och riskbedömning (något som betonas i Singapore-modellen med krav på RAMS – Risk Assessment Management Plan).
Hantera vanliga utmaningar
Självklart kan man stöta på utmaningar längs vägen. Det är bra att vara medveten om några vanliga knäckfrågor.
Utmaningen med anläggningar
Tillgången till idrottsanläggningar är, som många av oss vet, en ständig kamp. Skolornas idrottshallar är en livsviktig resurs – Centrum för idrottsforskning (CIF) visar att ungefär två tredjedelar av landets bokningsbara hallar finns i skolor. Men de skollokaler som inte hyrs ut idag är sällan den enkla lösningen på anläggningsbristen. Ofta uppfyller de inte idrottens behov gällande storlek, utrustning eller förråd. Krångliga lås- och larmsystem, eller att man måste passera genom andra skolutrymmen, är andra vanliga hinder. Att bara ’öppna upp’ dessa räcker sällan.
Lösningen ligger snarare, enligt min erfarenhet och CIF:s rapport, i smartare samverkan och strategiska hyresmodeller. Kommuner där fritidsförvaltningen även hanterar uthyrningen av skolhallarna lyckas ofta bättre. Dialog är nyckeln – mellan klubbar, skolor och kommunens olika förvaltningar. Vi behöver diskutera bokningssystem, identifiera vilka lokaler som faktiskt kan fungera och kartlägga föreningarnas behov. När det gäller det praktiska kring uthyrning – att sätta rätt pris, täcka driftkostnader (värme, el, städning, underhåll) och skapa tydliga avtal – finns lärdomar att dra. Sport Englands initiativ ’Use our school’ ger vägledning kring affärsplaner för samhällsanvändning av skollokaler, vikten av rätt prissättning (t.ex. olika nivåer för olika grupper, fördelar med blockbokningar), att budgetera för alla kostnader (inklusive personal, administration och långsiktigt underhåll via en ’sinking fund’) och att ha tydliga nyttjanderättsavtal (’community use agreements’).
Andra utmaningar att tänka på
Utöver anläggningar finns andra utmaningar som är bra att vara förberedd på. Tidsbrist hos volontärer och ledare i klubben är en ständig realitet. Att hitta finansiering för specifika aktiviteter eller material kan kräva extra arbete. Ibland kan det också finnas kulturella skillnader mellan skolans och föreningens sätt att arbeta som behöver överbryggas genom god kommunikation och ömsesidig respekt. Att hantera dessa utmaningar kräver ofta en öppen dialog och en vilja att hitta flexibla lösningar tillsammans.
Bygg hållbara relationer och lär av andra
Ett lyckat samarbete handlar om mer än bara praktiska arrangemang. Det handlar om att bygga långsiktiga relationer och att ständigt lära och utvecklas, både av varandra och av hur andra gör.
Lärdomar från andra länder
Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Runtom i världen finns många inspirerande exempel. I Storbritannien har man länge arbetat med ’School Sports Partnerships’ (SSPs), nätverk som samordnar tävlingar, ledarskapsutbildningar och kompetensutveckling för lärare. Organisationer som East Riding SSP och Chorley SSP visar hur man kan jobba strukturerat över flera skolformer och även erbjuda lovaktiviteter. Även om systemet stött på utmaningar med ändrad finansiering, vilket rapporterats och skapat oro för minskade klubbkopplingar, finns mycket att lära av deras sätt att bygga broar mellan skola och klubb. I Skottland har ’Active Schools’ med dedikerade koordinatorer arbetat i över 20 år för att stärka kopplingen och erbjuda aktiviteter under hela skoldagen. På Irland stöttar ’Local Sports Partnerships’ samarbeten lokalt, med fokus på inkludering och partnerskap mellan klubbar och andra aktörer, där skolor är en naturlig del. Singapores redan nämnda SEP-program visar på styrkan i ett nationellt ramverk med tydliga kvalitetskrav och finansieringsmodeller.
Mer än bara träningstid – Skapa en hållbar relation
För att samarbetet ska bli riktigt värdefullt och bestå över tid räcker det inte med enstaka insatser. Det handlar om att bygga en relation grundad på ömsesidig respekt och förståelse för varandras verkligheter. Skolan och idrottsföreningen har olika uppdrag och kulturer, vilket man måste vara medveten om. Kommunikation är A och O. Satsa på kontinuitet snarare än sporadiska projekt. Ett formellt samarbetsavtal, även om det är enkelt, skapar tydlighet och långsiktighet. Tänk också på att involvera fler aktörer: engagerade föräldrar, andra lärare än idrottsläraren, klubbens styrelse och inte minst kommunens tjänstemän inom fritid och utbildning är viktiga pusselbitar. Som ISCA framhöll är partnerskapet mellan skola, idrottsklubb och lokal myndighet kanske det allra viktigaste för att främja barns rörelse. Genom att fokusera på gemensamma mål – som barns hälsa och utveckling (både fysiskt och socialt, vilket forskning om idrottsklubbar som hälsofrämjande miljöer understryker), ett levande lokalsamhälle och ökad rörelseglädje – kan vi bygga starka och hållbara samarbeten. Även tidigare svenska försök, som det så kallade ’handslagsprogrammet’, visade att samarbete uppskattas men att det krävs anpassning av aktiviteterna till skolmiljön för att nå brett.
Dags att kavla upp ärmarna i din förening
Potentialen i samverkan mellan idrottsklubbar och skolor är enorm, det är jag helt övertygad om. Det är en chans att stärka klubben, nå ut till fler barn och ungdomar och bidra positivt till vårt lokalsamhälle. Visst krävs det engagemang och tid, men vinsterna är så mycket större än insatsen! Mitt råd till dig som är aktiv i en förening är enkelt: Börja prata om det här internt. Identifiera en eller två skolor i ert närområde. Ta en första, förutsättningslös kontakt – bjud in till ett möte, presentera er klubb och era idéer, och viktigast av allt, lyssna på skolans tankar och behov. Det första steget behöver inte vara stort, men det kan vara början på något riktigt bra för er förenings framtid och för idrotten i er kommun. Tillsammans kan vi bygga broar som stärker både föreningslivet och skolan, och skapar bättre förutsättningar för våra barn och ungdomar att växa genom idrotten. Det är dags att kavla upp ärmarna!
